Inledning
Under veckorna 10-16 har vi arbetat med U-landskunskap. Vi fick i uppgift att välja ett U-land att skriva om och jag valde Bangladesh, ett land i Sydostasien. Anledningen till att jag valde just Bangladesh är att det är ett av de U-länder jag känner till bäst. Jag har bland annat hört om att många av H & M:s kläder kommer från Bangladesh. Eftersom att H & M har så billiga kläder undrar jag hur människorna i Bangladesh egentligen har det. Jag menar, de kan ju inte få särskilt mycket pengar för att sy upp kläderna till H & M t.ex.
Mitt arbete kommer att bestå av en geografisk beskrivning av Bangladesh. Arbetet kommer även att innehålla en kort historisk och religiös beskrivning av landet samt en redogörelse över landets styrelseskick.
Med hjälp av denna faktadel ska jag sedan besvara följande fråga; Varför är Bangladesh ett U-land?
Jag ska även svara på dessa frågor i mitt arbete; Vad kan Bangladesh göra för att ta sig ur sin u-landssituation?, Vad är bistånd? , Vilka för- och nackdelar finns det med bistånd samt Vilken betydelse har bistånd för Bangladesh?
Klimat
Bangladesh har ett typiskt monsunklimat med tre årstider. Monsunvindarna växlar mellan årstiderna. Mellan juni och oktober är det en kraftig regnperiod i Bangladesh, vilket leder till att Bangladesh är ett av de länder som har högst nederbörd i hela världen. Det kommer över 2500 mm regn per år i landet. Från november till mars är det ett svalt klimat i Bangladesh och mellan mars och juni är det varm och fuktig sommar i landet. Före och efter monsunvindarna skapas kraftiga sydliga vindar som ofta leder till cykloner. Cyklonerna skapar i sin tur meterhöga vågor som åker in mot land och förstör stora delar av samhället. Flera hundratusen människor har dött på grund av detta ännu fler har blivit hemlösa.
Befolkning
Bangladesh är ett tätbefolkat land med 144 400 000 invånare på cirka en tredjedel av Sveriges yta. Landets invånarantal är så mycket som 15 gånger högre än Sveriges invånarantal. Av alla landets invånare bor 6 900 000 i landets huvudstad Dhaka. För att minska den stora befolkningen i landet har man på senare år infört familjeplanering, vilket har lett till att befolkningsökningen bromsats något. Tre fjärdedelar av Bangladesh befolkning lever på landsbygden och försörjer sig på jordbruket, men fler och fler flyttar in till städernas slumområden som växer sig allt större. Befolkningen i Bangladesh kallas för bengaler och de talar bengali. Det finns även 250 000 biharer i landet som lever i flyktinglägren. Födelsetalet i Bangladesh ligger på 25,12 per 1000 invånare och dödstalet ligger på 8,47 per 1000 invånare. Det är alltså ett tydligt tecken att födelsetalet är mycket större än dödstalet trots familjeplanering. Bangladeshier blir i genomsnitt 63 år, vilket är en stor ökning sedan 70-talet då medelåldern i landet var 45 år. I Bangladesh är 38,8 % av befolkningen under 13 år och endast 3,2 % över 65 år. Det är enbart 40,5 % av landets befolkning som är läs- och skrivkunnig. BNP per capita ligger på 407 amerikanska dollar per år. Spädbarnsdödligheten i landet ligger på 62 barn per 1000. Siffran är cirka 20,5 gånger högre än Sveriges spädbarnsdödlighet. Hela 40 % av Bangladeshs befolkning är arbetslösa och mer än 50 % av Bangladeshs invånare lider av undernäring och hälsoproblem. I Bangladesh finns det fler unga än gamla enligt landets befolkningspyramid.
Näringsliv & Jordbruk
Jordbruket är viktigast inom näringslivet i Bangladesh. Jorden är väldigt fuktig och bördig i landet. Det beror till största delen på alla floder som ofta svämmar över i landet. Då och då kan jordbruket dock råka ut för torka, men det är större sannolikhet att det ”dränks” under kraftiga översvämningar eller förstörs av cykloner. Hela två tredjedelar av Bangladeshs yta är uppodlad mark. Jordbruket står tillsammans med skogsbruket och fisket för en femtedel av landets BNP och ger jobb åt större delen av landets befolkning. Bangladeshs betydelsefullaste gröda är ris. Andra viktiga jordbruksvaror för landet är vete, te, sockerrör, tobak, baljväxter, frukt och bomull. Även jute är viktigt för landet då landet står för hela 90 % av världens juteexport och många bönder försörjer sig på varan. Fisk är också en viktig exportvara för landet och befolkningens största proteinintag kommer från därifrån. Jordbrukets ekonomi består också till en stor del av djur såsom kor och vattenbufflar.
Cirka 13 % av Bangladeshs yta består av skog som används för tillverkning av trä och papper. Skogsytan blir dock mindre och mindre för varje år som går på grund av stora skogsskövlingar. Anledningarna till att man skövlar skogen är inte bara att man behöver papper utan också att man behöver ved och man vill även använda marken till jordbruk eller som betesmark. En viktig trädsort för bangladeshierna som bor på landet är bambun som används som byggmaterial. Tillgången på bambun minskar dock allt mer samtidigt som befolkningen ökar.
Industrin i Bangladesh står för en fjärdedel av landets BNP och den är ganska dåligt utvecklad. Bangladeshs största exportvara är kläder som står för hela 49 % av alla landets exporter. För att tillverka kläder importerar Bangladesh stora mängder textilier. Även när landet producerar andra viktiga varor är det i behov av importerat råmaterial. Av kläderna som tillverkas i Bangladesh är en stor del till H & M som har ett produktionskontor i landet. Så är det även med andra varor som produceras i landet, bangladeshierna gör varorna, men företagen ägs av andra länder.
Naturtillgångar
Bangladeshs största naturtillgång är naturgas. Mindre naturtillgångar som landet har är kol, olja och mineraler. I nuläget kommer två tredjedelar Bangladeshs energi från naturgas. Resten kommer från olja och vattenkraft. Tillgången på rent vatten i landet är liten. Brunnar som finns ute på landsbygden upptäcktes innehålla farligt stora mängder arsenik. Hela 80 miljoner människor har inte tillgång till rent vatten utan bara arsenikvatten. Att dricka arsenikvatten kan ha allvarliga konsekvenser. I framtiden kommer många människor dö av arsenikförgiftning som kan vara början på sjukdomar som cancer, förlamning, blindhet och hudskador. Tillgången på elektricitet i Bangladesh är bland det sämsta i världen. Endast 20 % av alla Bangladeshs invånare har tillgång till el. De få elnät som finns är under all kritik och strömavbrott inträffar väldigt ofta, vilket gör så att Bangladesh förlorar flera miljarder kronor per år.
Religiös beskrivning
Stadsreligionen i Bangladesh är Islam och cirka 88 % av landets befolkning är muslimer. Av dessa går de flesta in under inriktningen sunni. Andra bangladeshier till största del hinduer, men även shiamuslimer, buddhister och kristna finns i landet. Författningen i Bangladesh garanterar religionsfrihet. Även om denna regel finns har många diskriminerats pga. sin religiösa tro.
Historisk beskrivning
År 1947 slutade nuvarande Bangladesh att vara en koloni till England. Englands koloniområde delades då upp och blev till Indien och Pakistan. Det var den dåvarande östra delen av Pakistan som idag är Bangladesh. Bangladesh blev självständigt först år 1971. Det hela började med att Östpakistan gjorde uppror mot Västpakistan eftersom att de tyckte att Västpakistan utnyttjade den östra delen av landet. Upproret ledde till strider som stoppades av regeringsstyrkor. Under tiden flydde 6 miljoner människor från Östpakistan till Indien. Detta gjorde att Indiens ekonomi blev dålig och de anklagade då Pakistan för hänsynslöshet. Då anklagade samtidigt Pakistan Indien för att lägga sig i saker som inte gäller dem. Anklagelserna ledde till att ett krig bröt ut mellan Pakistan och Indien. Under krigets gång erövrade Indien Östpakistan som då blev ett självständigt land vid namn Bangladesh.
Enligt Pakistans ledare Ali Bhutto hade alla stridsyxor lagts ner i Bangladesh år 1974. Senare samma år drabbades Bangladesh av en översvämningskatastrof som ledde till hunger bland folket och en allt större upplösning av samhället
med dess redan så sköra ekonomi. 1975 skrevs en ny författning i landet och Mujibur Rahman blev president i Bangladesh. Samtidigt som detta skedde infördes ett enpartisystem. I augusti 1975 dödes presidenten med familj i en militärkupp. Efter denna händelse väntade två år av anarki i landet med fler militärkupper. 1977 blev Ziaur Rahman utsedd till president i Bangladesh och flerpartisystem infördes återigen. Under parlamentsvalet 1979 blev det en folklig regering i landet. Trots detta hade presidenten fortfarande mest makt efter valet.1978 var ett bra skördeår för Bangladesh som förbättrade landets ekonomi något, men landet har sedan dess och fram till nu fortfarande det svårt på den ekonomiska fronten.
Efter att Bangladesh blivit självständigt fanns de flesta tillgångarna kvar i före detta Västpakistan som Bangladesh frigjort sig från. Man fick därför ta hjälp av bistånd för att bygga upp och göra reparationer av infrastrukturen i landet för att de 6 miljoner människor som flytt till Indien under kriget skulle kunna återvända. När dessa människor flyttat tillbaka landet blev det en väldigt stor befolkningsökning. Det ledde i sin tur till att det blev brist på mat i Bangladesh. Folket fick det även svårare att försörja sig när så många var i behov av arbete. Bangladesh blev då ännu mer beroende av u-landshjälp.
Styrelseskick
Bangladesh är en republik och en parlamentarisk demokrati. En ny president väljs ut av parlamentet vart femte år. Presidenten som blivit utvald har sedan fria händer att välja ut övriga ministrar. I Bangladesh finns en kammare med 345 riksdagsledamöter, varav 45 av dessa platser är reserverade för kvinnor. Alla Bangladesh medborgare som är över 18 år har rösträtt. Den nuvarande statschefen i landet heter Iajuddin Ahmed.
Varför är Bangladesh ett u-land?
Det finns många olika förklaringar till varför Bangladesh är ett u-land. Klimatet har bland annat en stor inverkan på landets u-landssituation. De många översvämningarna och de mäktiga cyklonerna som landet utsätts för varje år gör att flera tusentals människor skadas och dör. Det blir kaos i samhället och alla skadade människor måste ju tas om hand, vilket kostar pengar. Människors hus förstörs också av dessa två faktorer. Man kan säga att hela området som drabbas av översvämningskatastrofer måste byggas upp på nytt igen. Detta kostar också väldigt mycket pengar, pengar som landet hade behövt till andra saker. Även jordbruket förstörs av översvämningskatastroferna. Det har en mycket negativ påverkan på Bangladesh eftersom att jordbruket är en så viktig del av landets näringsliv. De flesta försörjer sig på jordbruket och det blir ju allvarliga konsekvenser för dessa människor som kanske inte längre har råd att försörja sig. Eftersom att en av Bangladeshs största exportvaror är jute minskar även intäkterna för Bangladeshs exportvaror drastiskt vid översvämningskatastrofer.
Man kan även se att Bangladesh är ett u-land eftersom att endast 40,5 % av befolkningen är läs- och skrivkunniga. Ju färre analfabeter ett land har desto fler har kvalificerade arbeten. Bangladeshs födelsetal och dödstal tyder också på att landet är ett u-land. Födelsetalet är cirka tre gånger högre än dödstalet vilket säger att befolkningen bara stiger och stiger. Tittar man på Bangladeshs befolkningspyramid är det fler barn än folk i arbetande ålder, alltså är det få människor som försörjer många. Medellivslängden i landet är relativt hög för ett u-land. Men om man jämför med Sveriges medellivslängd är den dock nästan 20 år lägre. Att folk i ett land inte blir så gamla tyder också på ett land är ett u-land. Bra sjukvård och tillgång på livsmedel har stor inverkan på människors ålder. Man kan därför dra slutsatsen att dessa två saker kanske inte är de allra bästa i landet.
Bangladesh säljer mest förädlade råvaror med tanke på att kläder står för nästan 50 % av alla exportvaror. Det borde egentligen vara bra för landet eftersom att man tjänar mer pengar på att sälja förädlade råvaror än bara råvaror. Problemet är att Bangladesh är beroende av andra länder för att kunna tillverka många av sina varor. Nästan alla Bangladeshs industrier som är nödvändiga för den ekonomiska tillväxten är beroende av importerat råmaterial. Eftersom att landet inte har mycket egna pengar används biståndspengar till att köpa in råvarorna. Bangladesh kommer inte att tjäna mycket pengar så länge de väljer att tillverka varor som de inte själva har råmaterial till. Då kommer de alltid behöva pengar för att köpa in materialet och vinsten kommer alltid att vara liten. Ett annat tecken på att Bangladesh är ett u-land är att många av företagen i landet ägs av andra länder.
Också staten i Bangladesh har tagit stora utlandslån för att kunna investera pengar i industrin. Alltså är i stort sett allt inom den bangladeshiska industrin beroende av hjälp från andra länder. Om ett land inte kan klara av att försörja sig själv är det ju ett u-land.
BNP per capita är väldigt låg i landet vilket också visar på att Bangladesh är ett u-land. Om man delar 407 dollar som en person har per år med antalet dagar per år blir det bara cirka 1,1 dollar per dag vilket bara är 10 amerikanska cent mer än vad som räknas som att vara extremt fattig.
Bristen på tillgång till rent vatten är också en sak som tyder på att Bangladesh är ett u-land. Det visar på att man inte har råd att rengöra vatten och bygga fungerande vattenledningar m.m.
Den största anledningen till att Bangladesh är ett u-land anser jag är allt som landet råkat ut för under åren innan och efter landet blev självständigt. I och med att 6 miljoner människor flydde under kriget mellan Pakistan(då Bangladesh var del av Pakistan) och Indien och sedan ville komma tillbaka till Bangladesh efter krigets slut måste ha tagit kol på landets ekonomi. När man redan har en bräcklig ekonomi och blir tvungen att bygga upp samhället och skaffa mat åt ytterligare sex miljoner människor kan det inte sluta annat än dåligt. Det var inte heller en fördel att nästan alla tillgångar fanns kvar i Västpakistan när Bangladesh frigjorde sig från den delen. Har man inte tillgångar till mycket kan man heller inte framställa särskilt mycket. Det kan vara en av orsakerna till att Bangladesh blivit så beroende av importerat råmaterial. Kanske hade Bangladesh klarat sig bättre om det fortfarande hängde ihop med Pakistan.
Den höga spädbarnsdödligheten och arbetslösheten i landet är också två faktorer som visar att landet är ett u-land. Undernäring och hälsoproblem tyder även de på att landet är ett u-land. Det visar på att man inte har kunskap och/eller pengar för att satsa på sjukvården.
Att landet har liten tillgång på el och att det förlorar stora summor pengar på strömavbrott bidrar självklart också till Bangladeshs u-landssituation.
Vad kan Bangladesh göra för att ta sig ur sin u-landssituation?
För att Bangladesh ska ta sig ur sin u-landssituation måste landet satsa på utbildning. Man borde ha en ”lag” för att alla ska lära sig läsa och skriv innan en viss ålder. Om folket senare kan läsa och skriva kan de få mer kvalificerade jobb som kan bidra till samhällets utveckling. Människor som är välutbildade förstår sig oftast på mer saker och kan säga ifrån när något är fel, t.ex. har de förmodligen större kol på de mänskliga rättigheterna som behöver förbättras i Bangladesh. De kan då bidra till att detta och mycket annat som är fel i samhället förändras. Det kan också vara svårt för länder som försöker hjälpa Bangladesh att ta sig ur sin u-landssituation om de inte kan läsa och skriva. De kan då inte förstå sig på skriftlig information. Samma sak gäller för när man ska informera landet om sjukdomar som Hiv och aids.
En annan sak landet måste göra för att ta sig ur u-landssituationen
är att bli självförsörjande. Just nu kanske det inte är möjligt för Bangladesh att bli helt självförsörjande, men landet kan i alla fall försöka bli det mer och mer. Ett land som alltid har behov av andra länder för att investera i olika saker tjänar aldrig särskilt bra. Bangladesh skulle kanske försöka hitta ett antal varor som landet kan producera helt på egen väg utan att behöva köpa in råvaror från andra länder. Landet måste också börja satsa mer pengar på industrin och mindre på jordbruket. Vill de tjäna mycket pengar måste de se till att majoriteten arbetar inom industrin istället för inom jordbruket för det är där man kan dra in stora pengar.
För att tjäna mer pengar kan Bangladesh även försöka locka till sig fler turister. Det kan de göra genom att utveckla landets infrastruktur. Har man finare, hotell vägar, restauranger m.m. så lockas fler turister till landet. Turister kommer ge landet både inkomster och fler arbeten som kan användas till att sätta många av de 40 % arbetslösa i landet i arbete.
Istället för att exportera många varor från jordbruket för billiga pengasummor kan man istället sälja dem inom landet. Det kommer då bli billigare för folket att köpa varor eftersom att de är billigare att producera egna varor än att köpa in varor från andra länder, priset behöver därför inte ligga lika högt. Om befolkningen kan köpa billigare jordbruksvaror har de kanske istället råd att köpa annat för pengarna. Det gör att det kanske blir lönt att satsa på den industriella handeln i landet. Folk då råd att köpa något av de industritillverkade produkterna.
Bangladesh borde också försöka få länder som de står i skuld till att skriva av skulderna så att landet kan satsa pengar på dessa olika förslag istället för att använda dem till att betala skulder.
Vad är bistånd?
Bistånd är en sorts hjälp som ges från i-länder till u-länder. Man behöver inte ge bistånd bara som pengar utan man kan ge det till olika projekt för bland annat utbildning och sjukvård. Man kan också ge bistånd i form av livsmedel. Man kan även skicka läkare och annan hjälp till länder som ett slags bistånd. Bistånd ges för att hjälpa u-länder att ta sig ur sin u-landssituation. Det finns två olika bistånd, människovänligt(humanitärt) bistånd och utvecklingsbistånd. Människovänligt bistånd ges för att hjälpa till med akuta problem som landet har. Utvecklingsbistånd ges för att ge landet större möjlighet att bli självförsörjande.
En fördel med bistånd är att de kan hjälpa ett land att få en nystart. Landet får pengar som det kan investera i olika saker. Det kan vara t.ex. nya industrier som i sin tur kan ge arbeten åt folket. Det kan också vara bättre sjukvård som kan ge arbeten och minska spädbarnsdödligheten och sjukdomar i landet. Bättre utbildning som kan ge fler människor möjlighet att arbeta med bättre jobb och förstå sig på skriftlig information är också något som landet kan investera i med hjälp av biståndspengar.
Fördelen med humanitärt bistånd är att man hindrar flera miljoner människor från att dö i krissituationer.
En nackdel med bistånd är att i vissa länder går inte biståndet till det man tror, utan några få människor tar biståndspengarna så att de aldrig delas ut till folket. Ibland används också biståndspengar till fel saker, vi i i-länder kan omedvetet betala för krig som bidrar till att befolkningen plågas, våldtas och dödas. Det blir alltså både dåligt för oss och för u-landet. Om man ger ett land bistånd i form av mat fast landet egentligen inte har matbrist kan det vara så att befolkningen slutar köpa de inhemska böndernas mat när det vet att de ändå får gratis mat. Det gör i sin tur att många bönder inte har råd att hålla på med jordbruket längre eftersom att ingen vill köpa deras varor, de har alltså blivit av med sina arbeten och sin inkomst. Fortsätter det så kommer landet bara bli mer och mer beroende av livsmedelsbistånd. Vad jag försöker att säga är att folket i det biståndsmottagande landet kanske börjar ta biståndet för givet.
För att förhindra att alla negativa saker med bistånd sker måste man se till så att biståndspengarna hamnar i rätt händer och att man ger rätt sorts bistånd till landet. Länder i krig kanske har mest behov av bistånd eftersom att befolkningen blir skadad och infrastruktur förstörs av vapen och bombningar m.m., men om man tänker efter är det nog ändå bäst att inte ge något bistånd till länder som är inblandade i något krig. Det kanske låter elakt, men det förvärrar ju egentligen bara situationen i och med att landet kan köpa nya vapen och liknande för biståndspengarna om de kommer till fel personer. På så sätt förlängs och förvärras bara krigssituationen. Istället borde man ge större summor biståndspengar till länder som ”sköter” så att dessa lättare kan ta sig ur sina u-landssituationer. Eventuellt kanske länderna som krigar ser hur bra det går för dessa länder och så börjar de fundera på om det verkligen är värt att lägga alla landets pengar på krig och dessutom inte få någon hjälp.
För oss i i-länder kan man tänka sig att bistånd är negativt på så sätt att vi ”förlorar” pengar som vi hade kunnat använda till annat viktigt som vårt land behöver. Vi skulle kunna satsa pengar på sjukvård, utbildning, infrastruktur m.m. precis som u-länderna gör av våra biståndsgåvor. Det är dock väldigt själviskt att tänka så eftersom att vi har väldigt, väldigt mycket bättre sjukvård, utbildning och infrastruktur and u-länder. Det är klart att man skulle kunna göra vissa förbättringar, men om man jämför med u-länder så är det bara en onödig bagatell. Man kanske även tjänar mer på att hjälpa u-länder än att satsa på förbättringar inom landet. Försäljningsmarknad mellan länderna kanske stärks om u-landet får ekonomsikt stöd, vilket i-landet kan tjäna på i längden.
Man kan också se det som så att om t.ex. vi i Sverige ger exempelvis Bangladesh biståndspengar pengar i syfte om att de ska satsa på turism har vi kanske i framtiden ett nytt trevligt resmål att besöka.
Vilken betydelse har bistånd för Bangladesh?
Bangladesh är ett av världens fattigaste länder och det har därför ett väldigt stort behov av bistånd. Sverige har regelbundet skickat bistånd till Bangladesh ända sen självständigheten. Landet tar emot bistånd från i praktiskt taget alla biståndsgivande länder.
En betydelse som biståndet har för Bangladesh är att det hjälper till att förbättra de mänskliga rättigheterna i landet. Eftersom att Bangladesh inte har varit en demokrati särskilt länge är förtroendet för mänskliga rättigheter inte så stor. Speciellt fattiga människor har svårt att få ut sina rättigheter. Kvinnor har det också sämre än män. Många kvinnor blir dagligen utsatta för våld och övergrepp. Detta har blivit bättre och bättre med hjälp av biståndshjälp. Biståndsorganisationer vill inte stödja militärregimer därför tjänar länder på att bli demokratiska. Länder med civilt styre får lättare bistånd från i-länderna och det får Bangladesh som ju är demokratiskt. Pengar som skickas till Bangladesh går bland annat till organisationer som kämpar för mänskliga rättigheter. Biståndspengar går också till organisationer i landet som jobbar för att demokratin i landet ska förbättras och föreningar som arbetar med jämställdhetsfrågor.
Med hjälp av bistånd har man även kunnat satsa på utbildningen i Bangladesh. Under de senaste 10 åren har dubbelt så många barn börjat gå i skolan. Det kommer visa sig positivt i framtiden om det fortsätter så här för då kommer analfabetismen minska. De som är analfabeter kommer att ha dött ut om ett antal år och alla som föds kommer att lära sig läsa och skriva. Om ca 50 år kan kanske nästan hela Bangladeshs be
